Höstrusk?

Vissa dagar blir inte bättre än så här.

Reclaimade kvällar?

Somliga kvällar tar det en timme, andra kvällar tar det bara några minuter. Men fortfarande somnar hon varje kväll i egen säng. Vissa fredagskvällar somnar hon så snabbt att mamman och pappan hinner laga middag, ta ett glas vin, lyssna på Coltrane och ta fram brädspel. För första gången på ett år. Vilken grej!

And then again: andra kvällar går det inte lika lätt...

Dålig idé-spruta

Intet ont anandes om vad som komma skulle låg hon i vagnen och undrade vad i hela friden det där regnskyddet var för nytt påhitt. Hade hon vetat att det vankades tremånadersvaccination så hade hon nog sett betydligt argare ut, för hu så hon skrek när det väl var dags. En spruta i varje babylår. Usch. Små söta dunbollar borde aldrig få ha ont någonstans.

Mr Sandwoman

Det här med bebisar och sömn alltså. Samsovandets vara eller icke vara. Alla rekommendationer, allas åsikter, alla varnande fingrar som avråder från det en annan pekpinne nyss rekommenderat osv... Suck. Hittills har vi struntat i andras råd och gjort som det känts och funkat bäst för oss för stunden, sovrutinerna har varit lite enligt whatever works-principen. Och det har nog varit bra, vi har fått känna efter och lärt oss hur Selma funkar. Men nu fyller hon tre månader och vi har börjat tänka mer konkret hur vi vill ha det på kvällarna och nätterna. Samt snickrat ihop en metod för hur vi tror att vi bäst uppnår det. Trots garanterat kommande bakslag så kan vi i alla fall konstatera att idag, dag tre med vår nya sovrutin, så funkade det alldeles ypperligt. Rosen somnade själv i egen säng, nöjd och utan skrik. Kan det vara så lätt? Och vad ska man hitta på när hon väl somnat och kvällen är fri? Hittills har vi firat varje fri kväll med att själva somna i varsitt hörn av soffan. Det kan man kalla ny sovrutin.

Tvätt Getz vikt

Om dammsugning lät lite mer som Stan Getz skulle jag dammsuga betydligt oftare. Och med större inlevelse. Nu förhåller det sig inte så, och nog är vissa av lägenhetens hörn lite väl gråludna just därför. Men någon gång under helgen skall hörnen få sitt och dammlurvorna gå sitt öde till mötes. Vika tvätt är en ljudlös och jämförelsevis trevlig sysselsättning, perfekt att ägna sig åt medan man kan lyssna på vilken musik man vill. Igår var desto skrikigare, den här olycksaliga våren verkar hittills mest innebära snålblåst, regn och svarta insjunkna snödrivor. Vårvintern, kom tillbaka med din friska spänst och blå himmel! Nedan kan ni se när skrikigheten peakade igår, efter mathandlande (ingen favoritsysselsättning för Rosen) och husvisning (ingen favoritsysselsättning för Rosen) brast det medan jag fipplade efter nycklarna till porten. För ett otränat öga kan det se ut som att hon sover fridfullt, i själva verket är hon i andhämtningen mellan två vrål och kniper ihop ögonen för extra kraft. Det ekade fint i trapphusets marmor. Nu sover hon, och allt som hörs är ljudet av tvätten som viks. Och det här.

New tricks

Igår vände hon sig för första gången! Från mage till rygg. Hon har gjort det på mjuka underlag tidigare, typ soffa och säng, men igår körde hon manövern på en filt på golvet. Förvånad, kan man beskriva minen. Och så fortsätter hon öva sitt andra nya trick: greppa leksaker. Det går fort.

Ridå!

Jag kan rapportera att dagens promenadtur runt udden inte tillnärmelsevis gav den njutning som isvägen brukade bjuda på. Än så länge, åtminstone. Ömsom glashal, snötäckt och knölig is på stigen, ömsom klafsig lera under en halv decimeter vatten. Blä! Jag tänker bli ett citykid och bara gå på asfalt i ren protest. Sur ska jag vara också! Eller kanske inte så sur ändå, för jag och mamsell Ros kan hädanefter glädjas lite åt frukterna av eftermiddagens syprojekt. I andan av att göra saker själv istället för att handla dyrt.

Jag har sett att en del har små fina gardiner till sina barnvagnar, en mycket praktisk detalj som ger skydd mot både vind och sol. Kan ju inte vara så svårt att sy själv tänkte jag. När vi var i Sundsvall i påskas hittade jag sådana plastringar för fem kronor styck i en barn-attiralj-butik, och idag gick jag igenom förrådet av tyger vi fått av Selmis farfar och farmor. Och nog hittade jag ett tyg som passade perfekt! Själva gardinen består av ett tygstycke på ca 85 x 60 cm som jag sicksackade och fållade i kanterna. Sedan sydde jag fem knapphål i överkanten, ca 1,5 cm långa med 17 cm mellanrum. Det blev riktigt bra! Lätt att dra fram och tillbaka, eller ta av helt. Kan även användas på vår bilstol som har en suflett. Enkelt och praktiskt, till mycket överkomlig kostnad! Det var dagens husmorstips. Nu ska jag plocka undan strykjärnet och städa lite innan Rosen vaknar ur sin skönhetssömn.

Hur man vet att säsongen definitivt är över.

Herr och fru Fräken.

Men alltså. Vårsolen i stugan är inte dålig alls! Underbart.

Än går det...

Stadens blankpolerade salsgolv duger ännu några dagar innan helgens och kommande veckans plusgrader med stor säkerhet förvandlar den till mjuk och obrukbar. Nu frossar vi!

End of the road

Under dagens isrunda såg jag ett oundvikligt, för mig lite ledsamt, vårtecken. Jag visste att det skulle komma snart.

Kommunen åkte runt och monterade ner vindskydden och grillplatserna längs isvägen. Det betyder att vägen inte kommer att vara öppen länge till. Det betyder att mina och Selmis promenadvanor snart måste alterneras. Lite tomt kommer det att bli, jag har avverkat många kilometer där i vinter. Lyssnat på radiodokumentärer och blivit lite smartare. Njutit av solen och vidderna på isen. Träffat folk och fått rekordtidiga fräknar.

Jag älskar våren och det känns härligt att sommaren snart är på väg. Men det är inte utan att man längtar lite till vintern igen.

Åt eller att ÅT.

Jag trodde det rörde sig om ett udda sätt att fira. Ding ding värld-style. Med tanke på att det var Aftonbladet.

Jag ledsnar aldrig på detta.

Påskhelg.

Så är vi tillbaka efter en mysig påskhelg i Svallet. Selma fick prova på lång bilfärd (ditresan sov hon mestadels, hemresan skrek hon från Skellefteå), träffa sin storkusin och mysa med Lars sida av familjen. Hur kul det än varit så är det skönt att komma hem till våra rutiner igen. Typ som BVC och isvägspromenader. Undra hur många veckor till vägen är i bra skick? Jag ska i alla fall maxa antalet promenader kommande dagar. Min älsklingsisväg.