Lugnet.

Jag vaknar innan fem, går upp, äter lite frukost och tittar ut på hösten och ner mot hamnen. Det är lördag och det gör ingenting att jag är vaken tidigt. Resten av stan och huset verkar sova, jag äger stunden helt själv. Vi har landat här nu. På söndag ska vi gå på lite husvisningar, mest för att se vad som finns, men frågan är om vi orkar mobilisera en flytt innan due date? Känns tveksamt. Allt är grönt med banken, men just nu känns det som att vi hellre väntar. Alla saker har just hittat sin plats. Vi bor bra och bekvämt, om än lite dyrt. Men om drömobjektet dyker upp..? Nä. Kul att gå på visning i alla fall. I övrigt känner jag mig harmonisk. Hemma. Vår lilla inneboende håller mig sällskap var än jag är.

Verklig overklighet

Ju mer magen växer och ju mer jag känner henne sprattla runt (vi och barnmorskorna är 99,9 % säkra på att det är en hon) - desto mer verkligt blir allt. Vi lär känna henne genom hennes kullerbyttor och sparkar. Och desto mer greppbart blir det vad som faktiskt ska hända. Det är inte bara ett diffust illamående, eller ett diffust embryo, det är en liten, liten människa där inne och om ungefär 14 veckor kommer hon ut. En till person! Magiskt.

Ingen rök utan eld

Det händer att man ser dem då och då - gravida kvinnor som helt ogenerat står och röker. Idag såg jag en mamma på stan som säkert var i åttonde månaden, det gick inte att ta miste på att hon var höggravid, puffandes på en cigarett. Nästan lite trotsigt, typ titta på mig, jag gör vad jag vill. Jag blir så otroligt provocerad av det. Hur kan man, år 2012, när riskerna som det innebär för fostret är så välkända och vid upprepade tillfällen bevisade, rättfärdiga att man drar i sig gift som går direkt till bebisen? Okej, alla bebisar vars mammor rökt blir inte sjuka eller skadade, men riskerna för skador, missfall och låg födelsevikt ökar dramatiskt. Hur kan man då vara villig att chansa? Jag förstår det inte. Nu mer än någonsin känns det helt obegripligt. Jag skulle aldrig medvetet kunna göra någonting som jag visste riskerade barnets hälsa. Livet är så skört ändå. Jag väljer bort kött, skinka, ostar och fisk som jag inte är säker på. Jag äter järntabletter och tillskott av folsyra. Jag dricker absolut ingen alkohol och jag undviker bensinångor, kemikalier och brandrök om det går. Och ingen uppoffring känns egentligen svår när man tänker på varför man gör det. Så hur tänker dessa mammor?

Och ja, det blir en smula ojämställt eftersom det är i kvinnornas kropp bebisen utvecklas och därmed kvinnornas leverne som i störst utsträckning påverkar barnet. Det är de kompromisslösa fysiska förutsättningarna som råder här. Men ärligt talat, passiv rökning är också farligt så de rökande papporna kan lika bra fimpa de med.

Resignerad och reaktionär.

Med två dagars extrem sömnbrist i kroppen och storslagna visioner i huvudet pendlar jag mellan kombinationen folkskygg och extrovert.

Jag är inte trotsig. Jag deklarerar bara färg.
Jag ångrar inget. Jag är bara utan vetskap.
Jag är inte missunnsam. Jag är bara bitter.
Jag är inte klarsynt. Jag har bara jobbat morgonpass.
Jag måste bara sova. Jag måste bara sova. Jag måste bara sova.

Fast först jobba klart morgonen, sen ska bilen in på service, tvätten hängas, besök hos barnmorska, mat ska lagas... vi snackar alltså bita ihop. När ska man hinna balla ur? Tänk om man för bara några timmar skulle få vara en ansvarsbefriad femåring? Då skulle jag frossa i godnattsagor. Och vara arg.

Cold feet

Hela jag är varmare än vanligt, men händerna och fötterna är absolut värst. De kokar liksom över. Bästa receptet - tjuvlåna bebisbadkaret och ta ett iskallt fotbad framför tv:n. Gärna frostkallt vatten att dricka till det också. Himmel.

Peachy

Plötsligt blev jag sugen på att ge den en puss. Vore det konstigt?

Godnatt världen!

Dressed for success

Även shoppingrundorna alterneras. Små mockasinstövlar med mjuk sula. Fluffiga minivantar med vit mudd. En fodrad lila fleeceoverall. Tänk att något kan vara så smått! Nu kan vintern komma.

Our lives are shaped by what we love

Jag älskar den här låten. Och den här tanken. Det vi älskar formar våra liv. Om man följer sitt hjärta så går man rätt även om man går fel. Och till det lite släpfunkig motown, som kanel på kryddan.
Som en perfekt kaffedrink!

Tillfällig tankestorm. Häng med. Eller inte.

Jag vet inte om jag är extra klarsynt eller om det bara är hormoner. Jag dömer hela världen skithårt och blir uppgiven när jag tänker på all bottenlös idioti som finns. Jag har inget tålamod. Så många som resonerar så idiotiskt och jag förstår inte vad fan det är för fel på folk. Sen tänker jag att jag är orättvis och arrogant. Då får jag dåligt samvete och känner mig nedstämd. Sen blir jag arg igen! Varför ska jag känna mig dålig för att det finns så många som rent objektivt ÄR dumma i huvudet? Sen inser jag att det inte finns någon rent objektiv sanning, åtminstone kan inte jag göra anspråk att veta alla sanningar och döma alla. Det kan ingen. Fast många gör det. Och den slutsatsen, att allt ändå är relativt och flytande, gör mig vilsen och trött. Sen fylls jag av tacksamhet för allt jag ändå har och har fått. Och så blir jag rörd. Känner mig rentav tårögd och lite beklämd över alla som inte välsignats på samma sätt. Känner vördnad inför mänskligheten och alla människor som gör så gott de kan i sina liv. Från tvärbestämt skitarg till blödigt gråtmild på två minuter. Okej, det är nog kanske hormoner.

Men ändå, vissa är verkligen dumma i huvudet. Nu blir jag lite arg igen.

Fokus på fokus

Sista kartongerna uppburna på vinden, tavlor upphängda och gitarrer på plats. Kylen fylld. Tvätten hängd. När jag väl får energi så maxar jag kanske lite väl hårt. Kanske orkar jag med en andra runda sen? Golven behöver dammsugas och skuras och lakan behöver bäddas... eller så sparar jag på energin. Återhämtning inför arbetsvecka är inte heller fel. Kanske jag chockar Lars och somnar på soffan?

Måndag hela veckan

Som sagt. Om ni undrar hur min fredag var så kan ni se föregående inlägg. Slår inte fel. Idag ska jag försöka vara pigg och hitta på något mysigt med älsklingslars i höstrusket. Vi får väl se vad vi hittar på.