Sedan började en ny typ av vandring med inslag av överraskningar. Den vandring som förde oss till Uppsala och det skeva, men söta, lilla trähus vi nu hyr en lika skev, men söt, lägenhet i. Sommaren kom, den var varm och innehöll jobb, hundvalpar, parksnäckor och adaption till ny verklighet. Hösten kom, Lars fyllde ålder med trea som inledningssiffra och vi åkte över Atlanten och firade storslaget. En oförglömlig vecka. Lars började pendla till Stockholm och jag fortsatte promenera fram och tillbaka längs Fyrisån, till och från jobbet. Nyss hemkomna från en fantastisk julhelg i Luleå packar vi nu om väskorna för en nyårshelg i gamla fina Sundsvall.
Alla senaste nyårsaftnar har jag sagt till mig själv att nästa år ska bli lugnt. Med detta slutar jag härmed.
Det blir inte lugnt. Livet pågår obönhörligt. Och tur är väl det. Det finns naturligtvis något i oss, i mig, ett driv, som gör att saker händer och fortsätter hända. För att jag vill framåt. Inget offer för obarmhärtig slump, vi står vid rodret och styr även om farleden ibland är dold av dimma.
Så, 2012, bli inte lugnt! Låt oss få fortsätta vara tillsammans, uppleva saker och umgås med dem vi älskar! Låt oss laga god mat, lyssna på fantastisk musik och göra nya vandringar med inslag av överraskningar. För även om jag ibland sörjer den tid som flytt, gamla kök och nymålade väggar, eller längtar efter framtiden och andra platser så känns en sak sann: jag är där jag ska vara. Precis just nu ska jag vara precis just här. Det är inte så tokigt ändå.
Gott nytt år på er alla.
