Laughing with

En månad fyllde hon i helgen. Det har gått så fort! Från att allt sker huller om buller börjar rutinerna sätta sig nu, sakta med säkert. Äta, sova, byta blöja, promenad med vagn, sova, äta, byta blöja, sova... och så helt plötsligt har en hel dag gått. Till och med en hel vecka. Stunderna av vakenhet blir längre och längre och just nu är det primärt två saker hon jobbar hårt med: nackträning för att hålla huvudet uppe och att le. I lördags tittade hon på mig och Lars och skrattade för första gången på riktigt. Även om vi förstår att det är reflexmässigt skratt än så länge, och knappast ett uttryck för hur förträffliga hon tycker att vi är, så kändes det så himla fantastiskt. Vår unge! Tittar oss i ögonen och skrattar så ögonen glittrar, länge och flera gånger. Och så, dag för dag, sjunker det in. Vi är nu tre stycken. Lilla familjen.