Brista och bära i sjal

Jag vill inte kalla det kolik, men låt oss säga att lillskruttan har haft ont i magen och skrikit sig igenom flera kvällar och nätter nu. Vi är som zombies och går lite på reservenergi, en timmes tystnad och sömn här och var känns som små välsignade oaser. På dagarna är hon lugnare och sover mer. Igår tog vi vagnen till vårdcentralen och mätte och vägde, och hon växer bra. 2,5 cm på längden och 400g tyngre på två veckor. Inte konstigt att hon har ont. Barnmorskan kom även med lite tips mot magontet, får se om vi minns allt i natt när skriken sätter in igen. Man känner sig som världens sämsta förälder när hon har ont och man inte kan göra någonting. Det är bara att bära, vyssja, trösta och försöka lugna. Vara nära. Idag fick hon premiärligga i bärsjalen jag sydde och det verkade gå hem. Hon somnade direkt. Varmt och mysigt och jag fick två händer fria.