Sömn i sikte?

En liten mobilapplikation. En liten bild på en hårtork. Och så ljudet av hårtorken, loopat i minst femton minuter. Vilken grej! Vilda bebin sover som en stock. Spolande vattenkran, thékokare, bilresor eller tvättmaskin funkar också ganska bra. Dessutom försåg Lars, under spektakulära och akrobatiska former, igår kväll spjälisen med små fjädrande tassar som gör att man kan vagga spjälsängen. Verkar också uppskattat. Och som vanligt: bärsjalen. Kramar, pussar, vyssjande, små sånger och massor av vaggande. Bästa sömntipsen så här långt.

Man märker verkligen vilken industri alla baby-tillbehör utgör, efter en tur till Barnens hus blir man helt matt. Företagen spelar ogenerat på föräldrars oro och dåliga samvete med formuleringar som antyder att man ska ge sina barn det bästa och inte spara på barns säkerhet. Klart alla vill ge sina barn det bästa och ingen vill väl snåla på sitt barns bekostnad. Däremot behöver man inte köpa allt som säljs. Som ni ser i stycket ovan så kan man använda mycket av det man redan har hemma. Sy sjalar och babynest själv. Och att ge sitt barn massor av närhet kostar inget! Vissa saker är dock svåra att göra själv, som fjädertassarna nedan. En kåpa i mjukplast, en fjäder och en skruv. Produktionskostnad? Jag skulle gissa på högst några kronor. Pris i butik? Tvåhundranittionio. Innan Selma kom köpte vi en plastmobil till sängen, samma där - produktionskostnaden måste vara på några kronor och prislappen: femhundra kronor. Och så där håller det på! Inte avgrundsmycket pengar, men procentuellt en rätt ordentlig förtjänst för babyindustrin. Ka-tjing! Lektionen lyder således: fundera på vad man verkligen behöver.