Världens vackraste man.

Så brukar jag kalla honom. Eller Storpajen. Eller Gurkan. Här följer en stilla kärleksförklaring. Love diabetics och ironiker, look elsewhere en stund! Tillåt mig vara lite gränslös.

Sanningen är att jag känner mig otroligt lyckligt lottad, för jag vet att inte alla känner likadant. Jag är tacksam för alla dagar vi vaknar och somnar ihop. Han är passion, vänskap och partnerskap. Han är min klippa och min bästa vän. Han är fin. Han har små smilgropar. Han kan grejer. Han är snäll. Han får mig att skratta. Han sjunger. Han fixar grejer. Han är en principfast och omtänksam mjukis. Han tröttnar inte på mig och han ger mig små pussar hela tiden. Och jag vet, jag vet, att inget barn kan få en finare och mer kärleksfull pappa. Och han gör världen lite mer magisk.