Första kontakten med Försäkringskassan slutade, trots min kavat förbestämda övertygelse om att "det här kan väl inte vara några problem" och "alla dåliga rykten om Försäkringskassan kan inte stämma", tyvärr med besvikelse. Jag som aldrig varit sjukskriven eller gått på föräldrapenning en enda dag tänkte att det dåliga ryktet åtminstone delvis måste vara oförtjänt, att det är tacksamt för folk att gnälla på dem för att de är en myndighet som följer regler som måste finnas. Hur svårt kan det vara?
Men. Efter "det är 156 före dig i kö" och en ansenlig mängd minuter i telefonkö meddelade damen i luren nonchalant och anmärkningsvärt snipigt att de har "tagit emot ärendet men har inget besked förrän om 30 dagar".
-Som sagt, 30 dagars handläggningstid, det är vad som ingår i vårt vårdåtagande.
30 dagar? Det är ju fem veckor bort! Då hade jag ju tänkt gå på ledighet ändå. Vad är då vitsen? Jag sökte ju i den vecka man anvisas att söka. Utan att bli allt för konspiratorisk känns det lite som att det är konstruerat för att det inte ska gå att söka. Trots att man gör allt på rätt dagar, uppfyller alla krav och har begärda intyg från arbetsgivaren så får man inget besked förrän det är för sent. Ingen vidare information fick jag heller. Under handläggningstiden blev jag istället hänvisad att kontakta vårdcentralen. Som i sin tur genast hänvisade mig till... just det, Försäkringskassan.
Vi måste jobba lite på vår relation, Försäkringskassan och jag. Vi kommer att ha en del med varandra att göra framöver, och det blev inte riktigt kärlek vid första ögonkastet.
2 comments:
Snacka om Moment 22! Blir bestört över att det är så här illa. Är det fel på bestämmelserna eller hamdläggarna? Jag är rädd att du inte hinner få svar. Tur att du är kavat! Kram!Mormor
Jag tror att det är reglerna som är snåriga... men jag ska ge dem en chans till! Jag är så illa tvungen... :)
Post a Comment