Resignerad och reaktionär.

Med två dagars extrem sömnbrist i kroppen och storslagna visioner i huvudet pendlar jag mellan kombinationen folkskygg och extrovert.

Jag är inte trotsig. Jag deklarerar bara färg.
Jag ångrar inget. Jag är bara utan vetskap.
Jag är inte missunnsam. Jag är bara bitter.
Jag är inte klarsynt. Jag har bara jobbat morgonpass.
Jag måste bara sova. Jag måste bara sova. Jag måste bara sova.

Fast först jobba klart morgonen, sen ska bilen in på service, tvätten hängas, besök hos barnmorska, mat ska lagas... vi snackar alltså bita ihop. När ska man hinna balla ur? Tänk om man för bara några timmar skulle få vara en ansvarsbefriad femåring? Då skulle jag frossa i godnattsagor. Och vara arg.