Det händer att man ser dem då och då - gravida kvinnor som helt ogenerat står och röker. Idag såg jag en mamma på stan som säkert var i åttonde månaden, det gick inte att ta miste på att hon var höggravid, puffandes på en cigarett. Nästan lite trotsigt, typ titta på mig, jag gör vad jag vill. Jag blir så otroligt provocerad av det. Hur kan man, år 2012, när riskerna som det innebär för fostret är så välkända och vid upprepade tillfällen bevisade, rättfärdiga att man drar i sig gift som går direkt till bebisen? Okej, alla bebisar vars mammor rökt blir inte sjuka eller skadade, men riskerna för skador, missfall och låg födelsevikt ökar dramatiskt. Hur kan man då vara villig att chansa? Jag förstår det inte. Nu mer än någonsin känns det helt obegripligt. Jag skulle aldrig medvetet kunna göra någonting som jag visste riskerade barnets hälsa. Livet är så skört ändå. Jag väljer bort kött, skinka, ostar och fisk som jag inte är säker på. Jag äter järntabletter och tillskott av folsyra. Jag dricker absolut ingen alkohol och jag undviker bensinångor, kemikalier och brandrök om det går. Och ingen uppoffring känns egentligen svår när man tänker på varför man gör det. Så hur tänker dessa mammor?
Och ja, det blir en smula ojämställt eftersom det är i kvinnornas kropp bebisen utvecklas och därmed kvinnornas leverne som i störst utsträckning påverkar barnet. Det är de kompromisslösa fysiska förutsättningarna som råder här. Men ärligt talat, passiv rökning är också farligt så de rökande papporna kan lika bra fimpa de med.
No comments:
Post a Comment