Det verkar vara så att jag ungefär en gång i veckan blir överrumplad av illamående, med allt som följer med. Det är inte kul. Det är förlamande och döden för huvudet. Varje gång det går över tror jag att det är över för gott. Lika overkligt och fjärran som illamåendet känns när jag har bra dagar, lika overkligt och fjärran känns det att kunna se matprogram utan att kräkas de dagar jag mår dåligt. Det finns bara två saker, och då menar jag verkligen bara två, att göra: spy och sova. Upprepa vid behov.
No comments:
Post a Comment