Igår natt drömde jag att vi fick en brunorange plastbebis som kom sex veckor för tidigt. Inget blev som vi hade tänkt oss med vår nya bebis, den var bara tyst och blundade stelt. Den levde liksom inte utan var av plast, som en liten, liten barbiedocka. Vi försökte acceptera läget och åkte ut till stugan och Lars höll den märkliga barnplastdockan i ena handen, men när vi kom fram tappade han ner dockan i en springa i verandan. Vi lyfte på bräderna för att fiska upp plastbebisen, men där fanns bara tusenfotingar och rödmyror.
Jag är inte säker på vad drömmen betyder, men den dominerande känslan var varken sorg eller frustration, utan mer ska det verkligen vara så här? Det är tydligen rätt vanligt att man drömmer konstiga saker om magen och bebisen, det är väl hjärnans sätt att bearbeta det som händer. Oavsett - hoppas det inte är en barbie därinne.
2 comments:
Grattis Linda! Jag som tjuvläser förstår att det är något stort på gång! En flytt norrut (?) och en bebis som förhoppningsvis inte är en Barbie!
Lycka till med det nya livet!
Kramar från tjuvläsande Emma som du kände en gång på telefoniföretagets kundtjänst (tillika onlinespelsheaven).
Åh! Emmlar! Kul att du läser och vad roligt att höra från dig, lustigt nog tänkte jag på dig härom dagen när jag av en slump hörde Helen Sjöholm. "Vem var det nu som var så tokig i Helen Sjöholm? Juuust ja, Emma på Telia!"
Bebis och Luleflytt stämmer bra! Förhoppningsvis utan barbie :) Hur är det själv? Bor i Luleå? Kvar på Luleå Energi? Bebis? Vovve? Kraam!
Post a Comment