Helande för själen att åka hem, låta jobbets mödor rinna bort med regnet och sakta bäddas in i kvällens snöfall. Hur hjärnan går på max på jobbet, tankar tänks, ärenden åtgärdas och planer formas, för att sen långsamt, som i en utandning, rensas och fyllas på med ny energi i hemmets avslappnade famn. Två lysande ögon som väntar innanför dörren, förtjusta välkomstrop, glad lek och kluckande skratt som eftersom övergår till allt mer stillsamt vaggande i soffan. Med trött och blank blick äter hon de sista dropparna välling och ger till slut upp för sömnen. Det är det bästa på hela dagen, att komma hem och känna hennes lukt. Älskade dunboll, du är min lucia som sprider ljus omkring dig!
No comments:
Post a Comment