Men en efter en lades dagarna i rad, som pärlor i ett halsband, och plötsligt var halsbandet nästan klart. Sex små skinande pärlor återstår och jag tänker trä dem med andakt. Sen ska jag bära pärlorna med stolthet runt halsen, de ska vara med mig varenda ny dag och i varenda ny utmaning som hösten kommer med. Och fast jag kommer att sakna dunbollsdagarna, kaffestunderna, promenaderna, mammaträffarna och eftermiddagslurarna så kommer det bli spännande att börja jobba igen. Och jag unnar verkligen Lars att få börja trä sina pärlor.
No comments:
Post a Comment