Lucka tretton

Lucka tretton skulle kunna handla om Lucia. Eller om den urfåniga pepparkaksgubbedebatten. Eller om tretton som otursnummer (jag har trots allt fått ett snölass från ett tak i huvudet och snubblat i en trapp idag) men inget av detta ska lucka tretton handla om. Makroglasögonen är av och hela dagen har istället fokuserats på dramat i min mage och den envisa typ som obstinat stått raklång med huvudet uppåt därinne. Det började med fasta (vilket är en utmaning i vanliga fall, och nu snudd på omöjligt) och sen sjukhuset imorse. Massa prover, ultraljud, CTG-kurvor och Bricanyl intravenöst (jag ser lite ut som en nåldyna) och sen själva vändningsförsöket med två läkare och två barnmorskor i rummet. Knådade, drog, pressade och bände. Det gjorde vansinnigt ont, men plötsligt låg bebisen rätt! Sån lättnad! Läkaren trodde heller inte att bebisen skulle lyckas vända sig fel igen. Efteråt fick jag ännu en spruta och sen ligga med CTG-kurva ytterligare en timme för att hålla koll på barnets hjärtljud. Lars höll min hand och vi grät en skvätt medan vi satt och lyssnade på hjärtljuden som pickade så fint. Sen åkte vi hem och somnade på soffan. Så nu kan vi slappna av, tacka för detta studiebesök på förlossningsavdelningen med tillhörande smärtträning (och sängkantsträning för Lars del) och invänta att det sätter igång på riktigt. Och under tiden har vi lussebullar.