Än mer overkligt är det att hon faktiskt redan är här, jag känner henne ju dagligen (och nattligen, inatt hade hon träningspass mellan 03:00 och 06:00. Hon har blivit så stor att det är fullkomligt omöjligt att sova när hon härjar loss.) Så himla nära, bokstavligen under huden, och ändå så oändligt långt borta att hon lika gärna kunde vara på andra sidan universum. Verkligheten med förlossningen blir allt mer påtaglig och med det kommer lite oro - inte oro för smärtan (jag är lyckligt ovetande om den ännu) - utan bara en ängslig förhoppning om att allt ska gå bra för henne. Att hon kommer ut helskinnad och frisk. Det är den enda gåva jag ber om i jul! En frisk och välmående bebis!
Thursday, December 06, 2012
Lucka sex
Lucka sex, den sjätte december, innebär exakt en månad till beräknad nedkomst. I verkligheten betyder det typ när som helst från nu till mitten av januari, vilket är en nedräkning som slår vilken adventskalender som helst - speciellt när man inte vet exakt slutdatum. Jag växlar mellan lugn, uppspelt svindel och glädje. En livs levandes bebis kommer att flytta in hos oss. Vår bebis. Som vi ska ta hand om. Som finns på riktigt. Nä, det är fortfarande overkligt.
Än mer overkligt är det att hon faktiskt redan är här, jag känner henne ju dagligen (och nattligen, inatt hade hon träningspass mellan 03:00 och 06:00. Hon har blivit så stor att det är fullkomligt omöjligt att sova när hon härjar loss.) Så himla nära, bokstavligen under huden, och ändå så oändligt långt borta att hon lika gärna kunde vara på andra sidan universum. Verkligheten med förlossningen blir allt mer påtaglig och med det kommer lite oro - inte oro för smärtan (jag är lyckligt ovetande om den ännu) - utan bara en ängslig förhoppning om att allt ska gå bra för henne. Att hon kommer ut helskinnad och frisk. Det är den enda gåva jag ber om i jul! En frisk och välmående bebis!

Än mer overkligt är det att hon faktiskt redan är här, jag känner henne ju dagligen (och nattligen, inatt hade hon träningspass mellan 03:00 och 06:00. Hon har blivit så stor att det är fullkomligt omöjligt att sova när hon härjar loss.) Så himla nära, bokstavligen under huden, och ändå så oändligt långt borta att hon lika gärna kunde vara på andra sidan universum. Verkligheten med förlossningen blir allt mer påtaglig och med det kommer lite oro - inte oro för smärtan (jag är lyckligt ovetande om den ännu) - utan bara en ängslig förhoppning om att allt ska gå bra för henne. Att hon kommer ut helskinnad och frisk. Det är den enda gåva jag ber om i jul! En frisk och välmående bebis!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment