Jag känner mig trotsig och trött. Riktigt tonårssur faktiskt, på ett sätt jag inte känt sen jag var fjorton. Hela världen är knäpp, den förstår inte mig och jag förstår inte den. Tålamodet med idioti och idioter är likamed NOLL. Det verkar inte finnas någon hejd! Jag får bara lust att smälla igen dörren, stänga in mig på mitt rum och sura och skriva dagbok. Det kanske hjälper.
No comments:
Post a Comment