Det här med att folk tycker att det okej att kalla en fet och säga "hej tjockis", eller tar sig rätten att komma fram och ta på magen trots att man knappt hälsat förut... och att man inte förväntas säga ifrån, utan helst till och med skratta med - det är fan inte okej. Jag blir så sjukt trött på det. Jag kallar inte folk flintis eller glasögonorm utan vidare heller. Om vi inte känner varandra så bra och inte har för vana att skämtsamt förolämpa varandra ELLER klämma på varandra, så anta inte att det är okej bara för att jag är gravid. Lägg detta på minnet: en bebismage är inte en invit till allsköns kommentarer eller kroppskontakt.
Nästa gång du ser en mage och vill säga något: fundera på hur du skulle bete dig mot personen om inte magen fanns och anpassa ditt beteende därefter. Efter den relation du har till magens ägare. Ärligt intresserade frågor, komplimanger eller respektfulla kommentarer - det funkar garanterat även om du inte känner personen så väl. Men nästa påträngda magklapp eller "roliga" kommentar får finna sig i en direkt motattack.
Det intressanta är att de som känner mig bäst och är mig närmast - de som verkligen skulle kunna jargongskämta eller som skulle kunna ta på magen utan att det kändes ett dugg konstigt - är de som är mest inkännande och noga med att fråga först innan de känner på magen. Det är mest folk som inte är nära som stövlar rakt på och vräker ur sig vad som helst.
2 comments:
Åh shit, jag kommer att bli galen på sånt den dagen jag har en mage. Jag förstår verkligen inte varför folk är så otroligt respektlösa och att det ska vara ursäktat på något vis. Gaah! Ge dom en snyting (fast man inte ska slåss).
Från början tänkte jag faktiskt inte så mycket på det. Men med tiden blir det verkligen sjukt tröttsamt, speciellt när man börjar tänka på vilka friheter en del tar sig. Som att magen ger alla frikort att säga eller göra vad som helst! Nä, man måste säga ifrån till slut.
Post a Comment