From the outside looking in.

Jag hinner inte blogga! Jag hinner knappt äta.

Kvällarna är fyllda av Selma-bus tills hon somnar i sin säng. Då somnar vi i soffan, sängen eller där vi för tillfället råkar befinna oss. Hon har både börjat resa sig, fått sin första tand och bli klängigt mammig. Och så börjar livet om nästa dag. Det är så roligt, allt som händer! LA var helt obeskrivligt häftigt och fabulöst, vårt lilla radhus börjar bli vrålmysigt, jobbet är både roligt och fullt upp. Livet är lyckligt. Möjligen minus den lite gnagande dagliga längtan efter ett stycke skäggig man och ett stycke mjukarmad mystjej.