Mr Sandwoman

Det här med bebisar och sömn alltså. Samsovandets vara eller icke vara. Alla rekommendationer, allas åsikter, alla varnande fingrar som avråder från det en annan pekpinne nyss rekommenderat osv... Suck. Hittills har vi struntat i andras råd och gjort som det känts och funkat bäst för oss för stunden, sovrutinerna har varit lite enligt whatever works-principen. Och det har nog varit bra, vi har fått känna efter och lärt oss hur Selma funkar. Men nu fyller hon tre månader och vi har börjat tänka mer konkret hur vi vill ha det på kvällarna och nätterna. Samt snickrat ihop en metod för hur vi tror att vi bäst uppnår det. Trots garanterat kommande bakslag så kan vi i alla fall konstatera att idag, dag tre med vår nya sovrutin, så funkade det alldeles ypperligt. Rosen somnade själv i egen säng, nöjd och utan skrik. Kan det vara så lätt? Och vad ska man hitta på när hon väl somnat och kvällen är fri? Hittills har vi firat varje fri kväll med att själva somna i varsitt hörn av soffan. Det kan man kalla ny sovrutin.