Korkeken

Varje fredag, när tempot på jobbet tillåter, överger jag mitt ordinarie lunchställe runt hörnet och promenerar in till stan. Högst upp i en galleria, under glastaket, har jag en fristad. Ett litet andningshål. Jag beställer en löjligt dyr kycklingfocaccia och en löjligt stor kaffe och tittar på folkmyllret som fredagsspringer mellan affärerna nedanför. Ibland läser jag tidningen och ibland lyssnar jag på radio. Ibland ingenting. Och det är sååå njutbart. Jag älskar den här stunden med mig själv. Jag är Ferdinand och i bruset av vardagar är det här min korkek.