Horses

Hästarna var drömfina och det känns fint att ha hittat ett stall. Det är något fullkomligt jordat och avslappnat med att pyssla med hästarna i stallet. Jag tror det är en slags meditation. Jag gillar det.

Det blir visst lite ljusare nu också. Morgnarna är inte lika becksvarta och eftermiddagarna övergår inte lika snabbt i natt. Dessutom har ett kompakt snötäcke förvandlat Uppsala till något vitt, något som påminner lite om en januari. Tänk om man hade en litet hus på landet med ett stall och två islandshästar. Och äppelträd. Eller en lägenhet på Manhattan och ett visitkort från FN. Eller chansen att sälja allt och man-lever-bara-en-gång-luffa runt jorden med en kappsäck? Luleå är ju också fint. Allt på samma gång. I den här tankekedjan landar jag alltid i tacksamhet och rastlöshet. Tacksamhet över att jag har min Lars och vår lilla lägenhet i gamla trähuset och rastlöshet för allt det andra som pockar. I väntan på att ge sig ut i världen eller hem till norrbotten sitter vi fint här på slätten. Bidar vår tid och investerar i drömmar. Det är en trygg, behaglig och lite rastlös lunk, lite som en tölt. Kanske lite som den här fina: