Uppföljning

Den var helt okej. Filmen alltså. Småcharmig. Fast det blev sjukt uppenbart att jag såg den med ett barns ögon sist, och med en vuxens ögon nu. Jag minns att jag kände barnens glädje och smärta då, nu kände jag bara de vuxnas triumfer och ångest. Lägg till det ett antal daterade skämt som år 2011 känns politiskt inkorrekta och intoleranta, men 1994 var helt acceptabel humor. Sally Field var neurotiskt strålande, precis som alltid. Tre solar av fem. Eller två. Nej, tre.