En dåres avskedstal

Det är min sista vecka på redaktionen. Jag vill säga "för den här gången", ungefär som när man gör slut med någon och för att skona både sig själv och den andra säger att det kanske kan bli vi två igen någon gång i framtiden, fast båda vet att det troligen inte kommer att bli så. Inte för att vara sentimental, eller jo, för fan, för att vara sentimental: här har jag lärt mig allt. Här har jag haft kollegor, förebilder, vänner och en extrafamilj. Här har jag stressat, slappat, ätit, druckit, gråtit, skrattat och blivit skolad i reporteryrket i snart tre och ett halvt år. Att sammanfatta det mer utförligt går inte; dels låter det sig inte göras i ett trivialt blogginlägg, dels skulle ett försök bara leda till tårar och akut separationsångest. Jag vet i mitt hjärta att det är dags att gå vidare och det känns helt rätt. Men tanken att jag efter torsdag inte jobbar här längre - det är faktiskt ofattbart. Hejdå TV4 Sundsvall. Tack för allt. Jag kommer att sakna dig. Det kanske kan bli vi två igen någon gång i framtiden.